I feel weak

Sitter här och gör en bloggdesign, men min kamera verkar ha fått något slags ryck så jag får se om det blir att jag gör klart den.
Jag gör en design i Photoshop just nu och sedan ska min pojkvän hjälpa mig med att lägga in den här, göra koder och sådant. Men det kanske inte blir idag, men jag hoppas. :) Om jag ber lite snällt kanske...

Jag är sjuk, men det har jag nog redan nämnt. Känner mig svag, men har typ bara feber. Hade ont i ena visdomstanden och när jag sa det till mamma tyckte hon att jag skulle kolla det, man kan tydligen få infektion om man har feber samtidigt som man har ont i tanden. Aja. Jag vet inte. Tanden värker typ bara när jag äter nu, men jag hopaps verkligen febern går över. Jag vill inte kolla tanden just nu, eftersom jag både har tenta och ridlektion imorgon.

Just nu känner jag mig så otroligt svag. Det är inte bara på grund av febern just nu, utan det känns typ som att jag är helt misslyckad och inte har åstadkommit något. Dumma känslor, jag vet. De går nog över. Men just nu känns det skit. Boken jag skulle skriva går inte framåt just nu. Jag har inte skrivit på en vecka eller något och jag börjar få ångest över det. Jag vill ju så intensivt, men samtidigt har jag inte tiden till att sitta och skriva flera timmar per dag, det finns ju så mycket annat jag vill göra också! Jag vill träna, vila, vara med Marcus, åka hem till Jönköping once in a while och träffa familj och vänner. Jag gör ju redan allt det där, men när jag inte skriver får jag verkligen ångest över det. Jag har skrivit i hela mitt liv och får jag inte ut min bok kommer jag seriöst börja gråta och bli riktigt deprimerad. Och det är ingenting jag bara säger, det är sant. Jag har velat detta sedan jag var sju år. Men inspirationen är inte alltid där på beställning....

Det är nog mest skrivandet som trycker mig just nu. Känner mig så dum när det inte blir av på något sätt. Har ju massa svenska-plugg och sådant med.
Jag blir lite frustrerad. Hur sjutton gör man för att inte känna sig misslyckad när det gäller sådant här...? Jag hoppas verkligen det går över. För jag vill inte känna mig misslyckad, som att jag aldrig kommer att bli någonting. Så tänker jag nämligen så ofta. Och det är inte så himla roligt. 

Nu ska jag nog sätta igång lite peppande musik istället. Och fortsätta med min design. Ni får hålla tummarna för mig att kameran vill samarbeta snart! Finns nämligen bilder på den som jag vill använda!
Puss

De nya skandalkändisarna?


När jag var yngre, cirka 14 år så skaffade jag mig en blogg för första gången.
Det var min pappa som uppmanade mig, eftersom jag gillade att skriva.
Så, jag startade upp min blogg. Den hette typ Rosa Ljus eller någonting sånt, på Blogger.
Jag hade den som en dagbok, där jag kunde vädra mina åsikter om allting och inget på samma gång. Jag bloggade i den i bara några månader, skaffade mig sedan en ny blogg vid 16 års ålder och har bloggat till och från sedan dess.
När jag var 14 var det ingen som bloggade, i alla fall inte ordentligt. Bloggande var inte populärt och den enda bloggen jag läste var en väns blogg som också hade skaffat samtidigt som mig. Vi var "bloggvänner".
Men Kenza, Foki, Blondinbella och andra sådana där stora namn på blogghimlen, fanns inte då. Det fanns ingenting som hette Blogawards heller.
Nu finns det det.
Jag tycker det är extremt kul med bloggar och min lista går nog uppemot 50 stycken per dag och då är inkluderar det de flesta kända bloggarna och några okända.
Men vet ni vad jag tycker är tråkigt med bloggvärlden?
Att det känns som att den har spårat ur.

Jag har läste exempelvis Kenzas blogg när den var ny och hon ännu okänd. På den tiden skrev hon ganska mycket om mode, tips, dagens outfit och sådana saker, men nu för tiden ser jag ingenting av det i hennes blogg. Där är det bara massor av festbilder. Det tycker jag är tråkigt.
Likadant är det med många andra bloggar.
Bara massa ungdomar som festar.
Det känns inte som att det är rimligt att tjäna pengar på.
Just Kenza tycker jag är oerhört tråkig. Jag gillade henne från början, hon verkade söt och trevlig och hennes blogg var full med massor av roliga saker, med inslag av lite personligt också. Och det tyckte jag var en bra blandning.
Nu känns hon ganska anonym av sig och lämnar inte gärna ut personlig information, men med tanke på hur många det är som har snokat i hennes privatliv och sådant så är det inte så konstigt.
Men det känns inte som att hon anstränger sig längre för att göra en bra och underhållande blogg. Kanske är det för att hon redan har tillräckligt många som besöker henne att det inte spelar någon roll vad hon skriver för att folk läser ändå?

Likadant med Kissies.
Tyckte från början att Kissie verkade vara en  rolig karaktär och jag förstod väldigt snabbt att Alexandra inte var sådan på riktigt.
Nu känns det mest som att Kissie har tagit över Alexandra, att de två personligheterna har växt ihop. Vilket nog är lätt hänt när man spelar en roll någonstans och en annan någon annanstans.

Och sedan har vi alla "fjortisbloggare".
De vet jag inte ens om jag har någon åsikt om. Jag tycker bara att de känns tragiska.

Det känns som att hela bloggvärlden har hamnat på sne.

Jag tycker det känns orimligt att man kan tjäna pengar på att festa, skriva om vad man har ätit till frukost och sådana saker, ska man tjäna pengar på något sådant ska man väl göra det ordentligt? Varför inte göra bloggen till exempelvis en tidning eller något?
Men alla kända bloggare verkar ha lyckats med att göra karriär i alla fall, genom att enbart skriva om shoppingturer och kanske någon liten åsikt ibland.
Men vem som helst kan inte göra så.

Men jag tror inte de tjänar pengar på att "vara precis som oss". De tjänar pengar för att jag vet och tror också att många av dem en gång kämpade för det och nu "känner" folk dem så pass väl i sina bloggar att de fortsätter att läsa.

Nu känns väldigt många av dem bara som nya tidens skandalkändisar och inte som några människor som jag tycker tillför någonting, som de kanske gjorde förut.

Det jag menar med mitt inlägg är att jag tycker att hela bloggvärlden har blivit så överdriven. Veckorevyn till exempel har nästan alltid en bloggerska på framsidan och en tillhörande intervju längre bak i tidningen.
Många företag använder bloggare som reklampelare och det tycker jag känns lite fel.
Men innan någon tänker börja hacka på detta inlägg (det finns alltid någon som gör det när man vädrar åsikter) så tänker jag bara nämna att jag absolut INTE har något emot exempelvis Kenza och Kissie som personer. Jag känner dem inte, så jag kan inte uttala mig om dem. Deras bloggar är ingenting annat än exempel i detta inlägg.
Vad jag menar är att jag tycker att det är synd att bloggvärlden är så spårad. I de bloggarna jag läser (som är kända) finns det ingenting annat än festbilder och en och annan liten åsikt här och var.
Jag tycker det är synd, för det borde vara bättre.
Men jag menar absolut ingenting illa mot bloggarna som personer, detta har inte med dem att göra.
Ville bara nämna det innan någon missförstår.

RSS 2.0